Nu har mitt hemska humör börjat tina i den fina vackra vårsolens värme. Jag har fått känna mig som människa under en hel dag efter att ha suttit instängd i en hel vecka så äntligen kunde vi ge oss ut. Detta kommer inte vara länge så jag tar vara på så mycket jag kan. Började dagen med en god kopp kaffe. Ringde mamma och åkte dit, jag och grabbarna hjälpte henne i trädgården. Det var så fint väder idag. Ialf mitt på dagen. Det har kommit upp så mycket ur jorden nu och det är så himla härligt att se. Fick lite ensam tid, som spenderades med att prata ut lite med mamma.

Känner mig så utbränd.. Helt slut och jag känner mig orättvis mot både barnen och Emil. Jag har turen att jag känner mig själv så pass bra, så jag vet precis vad som händer..

Denna dagen gjorde mig till människa igen. Helt jäkla underbart!

När vi kom hem igen lekte vi lite här inne. Emil gick ut och fixade med den gamla belysningen på framsidan. Efter det gick jag ut i trädgården för att göra den första riktiga vårstädningen i rabbaterna. Jag hann med jätte mycket och såg nu så mycket det är som kommer ut jorden här med. Smockfullt med påskliljor, tulpaner och annat smått och gott. Allt är blött i trädgården, rabbaterna, gräsmattan, allt! Förmodligen för att tanten som bott här innan har så överdivet mycket jord i rabbaterna och det stannar i gjorden och det som inte får "plast" där rinner ner i jorden- ner i gräsmattan så den blir precis som ett träsk. Nu fick jag skyfflat runt jorden så jämnt fördelat jag bara kundde utan att förstöra alla skott som kommit upp. Jorden var så tung och blöt så skotten från lökarna inte orkat ta sig upp riktigt men kan ju tänka mig att dom kommer skjuta i höjd imorgon så vi kommer ha fint soligt väder. Hoppas på mer trädgårds arbete!

När jag var hemma hos mamma och pappa tittade jag och mamma på gamla och väldigt gamla foto. Några som fastnat i minnet är Hilma - mammas mormor, alla rottisar, Dalby, syskon bilder, pappa i lumpen, mamma och pappas bröllopsfoto, Elin - som nyfödd och Felicia - som nyfödd. Jag hittade pappas medicinkort av hans utveckling som bebis. Han hade vattkoppor 1954, pratade menigar när han var 1år. Ah det var så jäkla häftigt när jag såg det. Pappa kunde inte fatta att de ens fanns kvar. Hittade ett kuvert med ännu fler bilder av när pappa var i lumpen. Fick med mig lite gamla foton hem som jag ska sätta upp. Gamla foton som är så underbart vackra. Ska skanna in bilderna.

Får en märklig känsla när jag ser mamma i runt min ålder. Jag tycker vi är slående lika :) och det gör mig inget annat än varm.

Nu är det dags för film.

Heiij!

Rock is love

Peace