Emil ringde aldeless nyss.. Förmodligen kom sköterskan från öron här i Trelleborg inte fram till min telefon så hon ringde till Emil. Hon berättade om igen för Emil vad hon hade berättat för mig. Och att en prioritering är en läkarbedömning som aldrig ska få lov att försvinna. Sköterskan var nästan lika förtvivlad som Emil. Det hörde jag igår med när jag pratade men henne. Anyway så sa hon att hon inte pratat med R som har hand om detta i Lund. men telefonsekreteraren sa att dom hade haft ett möte angående Albin och Sixten. Sköterskan i Trelleborg skulle fortsätta ringa efter R om inte R ringer före dvs. Men sannolikheten att det blir någon annansstans i Sverige är nästan lika stor ändå. Men vad gör det egentligen bara vi får dom opererade inom en viss tidsram innan kruppen sätter igång ordentligt. För under sommartid är inte ens att tänka på för då får dom krupp anfall ett efter ett och dom kommer inte hinna vara utan det i en vecka för att sen opereras. Så jag hoppas att det kommer hända saker och ting väldigt fort nu! För har dom kruppanfall inom en vecka innan OP så måste vi tacka nej, vad händer då, jo vi blir nerplacerade i kön för vi tackar nej!

Jag är så förtvivlad och trött på detta nu. Jag måste kämpa för att mina barn ska få den vård de är berättigade till. Och att få mina barn OP är ju ingen rolig sak för mig att sträva efter fastän att OP kommer göra dom betydligt bättre. Jag vill inte pusha fram en OP. Det är ju mina små barn fort och en OP är aldrig riskfri. Men OP är ju nödvändig och det känns som om utan mig i detta hade mina barn blivit OP om mer än ett år.

Men nu har ju somsagt Lund haft ett möte angående att saker och ting inte har gått rätt till. Saker och ting går framåt och jag känner möjligen en gnutta ...glöd, kämparglädje.. Whats the word?